Overraskat forvanad

De senaste dagarna har jag befunnit mig i ett lätt förvånat tillstånd. Jag blev förvånad då jag förra veckan fick veta att jag inte skulle behöva jobba mer efter den 27 juli, vilket betyder att jag helt plötsligt har en och en halv veckas ledighet innan det bär av mot Sverige igen. Återigen blev jag förvånad då min sista vecka på jobbet blev den bästa hittills – tillräckligt bra för att jag under min nuvarande ledighet saknar att få gå och jobba (och även denna saknad kom för övrigt som en rejäl överraskning). Förvåningen nådde därefter sin topp under morgonen idag, då jag slog upp ögonen och insåg att jag bara har sju dagar kvar på Fuerteventura.

Jag är förvånad över hur snabbt tiden gått och att sommaren på något sätt hunnit ta slut utan att jag lagt märke till det. Mest av allt är jag dock förvånad över att vi aldrig upphör med att förvånas över hur snabbt tiden går. När jag satt på planet ner, för snart två månader sedan, var jag övertygad om att de kommande åtta veckorna skulle vara över på nolltid och att jag skulle vara tillbaka i Stockholm igen innan jag ens hunnit packa upp väskan. Men trots denna övertygelse så befinner jag mig nu ändå i ett milt chocktillstånd. Två månader har gått och mitt lilla äventyr går mot sitt slut. På torsdag är jag i Sverige igen, men det är ok. Det är dags att komma hem.