X-09884028-P

Det ser inte sa mycket ut for varlden, visst gor det inte? Om de hade talat om for mig hur manga bokstaver och hur manga siffror som skulle vara med i nummret hade jag lika garna kunnat hitta pa ett sjalv. X-09884028-P. Mitt N.I.E. Antligen.

En sadan svettig dag som denna har nog aldrig sett sin like pa denna jord, men nu ar den snart over och alla nummer jag behovde fixa idag ar fixade. Jag ar lugn. Dagen inleddes kl 04:15 i morse, da klockan ringde och jag stapplade upp ur sangen pa vingliga ben for att kla pa mig varmt och stoppa i mig lite frukost. Sen susade jag ivag i min lilla blaa Renault Clio som var en san dar liten minibil ni vet, som nastan blaser bort nar man kor ut pa en bro och som trots att man har gasen i botten tappar fart i uppforsbackarna om man har i en for hog vaxel. Klockan 06:04 kom jag i alla fall fram Puerto del Rosario, precis enligt planerna, och kunde for fjarde gangen placera framfor den olycksbadande polisporten - som koare nummer tva den har gangen.

Klockan 09:00 slogs portarna upp och damen bakom disken kom mycket val ihag mig sen i torsdags och slangde snabbt upp mitt N.I.E. pa banken. Jag fick ett kvitto som jag var tvungen att ta med till en bank i narheten for att betala for nummret och sen skulle jag komma tillbaka till henne och antligen fa ut mitt nummer. Det tog mig ett tag att hitta till en bank (och da ska tillaggas att det alltid finns en oversjo av banker i spanska sma stader - ungefar som det finns caféer och frisorer i Alingsas), men tillslut var jag aterigen tillbaka pa polisstationen med kvittot i hogsta hugg. En halv sekund senare hade jag pappret med mitt N.I.E. nummer och jag skulle aldrig mer i hela mitt liv behova sta i ko utanfor denna forskrackliga polisstation igen.

Nu var det bara en sak till att ta hand om. Mitt "social security" nummer (vad nu det har for motsvarighet i Sverige). Jag hade fatt en karta och en adress av Juan Carlos var jag skulle ta vagen for att hitta till ratt byggnad och jag satte mig i bilen och gav mig av. Dumt. Det hade kunnat vara gangavstand - om adressen varit ratt - men istallet tog det mig en halvtimme till att hitta parkeringsplats i denna lilla men overfulla hamnstad. Val parkerad inser jag snart att adressen jag fatt ar fel och far borja leta mig fram. Efter incidenten i Barcelona for en vecka sedan har jag nu borjat fraga folk om vagen om jag inte vet var jag ska (ett litet steg for manskligheten...), men trots detta sprang jag mer eller midre genom hela Puerto del Rosario innan jag hittade fram. Da hade jag nog fragat i alla fall fem olika personer om vagen. Men, men... val framme fick jag hjalp av varldens snallaste securitasvakt som fixade sa att jag fick ratt papper, en kolapp och hon sag till och med till sa att jag gick fram till det lediga skrivbordet nar det var min tur. Underbar liten dam. Att fa detta nummer gick i alla fall precis hur smartfritt som helst. Det tog val ungefar 10 minuter och sen var jag ute igen. Med alla nummer i besittning och fardig for dagen. Och svetten raaaaaann. Jag hade kutat runt i stan, ikladd full hostkladsmundering eftersom jag hade suttit still i kylan tre timmar den morgonen (nu var klockan dock runt halv elva och det var 25 grader varmt och stralande sol), sa ni kan ju tanka er att jag kande mig mindre frasch. Men det gick inte att sluta dar inte. Nu skulle jag ju tillbaka till bilen, som stod parkerad i andra anden av stan, for att snabbt som tusan kora tillbaka till Morro Jable och lamna tillbaka den innan klockan tolv. Det tog mig ungefar en timme och tio minuter att kora hela vagen den morgonen, nar det var morkt och inte en bil ute pa vagarna, och jag klev in i bilen kl 11:02. Med hansyn for kansliga lasare (mamma) tanker jag inte tala om nar jag kom fram, men hem kom jag i alla fall och jag har aldrig tagit en mer valbehovd dusch an den jag tog nar jag kom tillbaka hem i formiddags.

Resten av dagen har varit utomordentligt trevlig. Jag lyxade till och med till det med en stor (och dyr) glass pa en liten restaurang precis nere vid stranden. Sa dar satt jag och blickade ut over fonsterputsblatt vatten och njot av att kanna mig lugn och nojd med tillvaron. Idag fick jag mitt N.I.E. och pa onsdag borjar jag jobba. En sadan bra dag det har varit.