Medvind

Alltså vissa dagar... vissa dagar så verkar allting bara falla på plats och alla problem ordna upp sig på en och samma gång. Igår låg jag nästan på golvet och sparkade och skrek av frustation, precis som den lilla barnunge jag är, för att jag inte vill bo här i Stockholm och för att livet i allmänhet kändes som en enda stor hög av tråkiga gamla bamsetidningar där ingenting nytt eller spännande händer. Igår var jag dessutom arbetslös och såg fram emot att spendera sommaren med att leva knapert på knäckebröd och vatten och bo under en gran eftersom ingen inkomst skulle dimpa ner på kontot förrän tidigast i slutet av augusti månad. Igår var allt förskräckligt.

Och så kom idag. Idag studsade jag hemåt i solskenet med en påse vindruvor, tvättmedel och remuladsås och lyckades tajma både bussar och tunnelbanor på sekunden (det var dock efter att jag glömt kliva av i slussen och var tvungen att åka tillbaka två stationer). Idag sitter jag här med två jobberbjudanden och vet helt plötsligt inte riktigt vad jag ska göra med alla jobbmöjligheter inför sommaren... och just idag känns Stockholm som ett ganska bra ställe. Dessutom ska det tilläggas att den ytterst ovälkomna, fem sidor långa och förskräckligt omotiverade uppsats som jag fått för mig skulle lämnas in på onsdag nästa vecka (alltså om åtta mikrokorta dagar) inte alls skulle in då, utan fick sin deadline uppflyttad till den 10 juni istället. Man behöver inte vara särskilt matematiskt begåvad för att räkna ut att det är en hejdundrandes massa fler minuter fram tills dess och vår föreläsare välkomnades näst intill med stående ovationer och tårögda tacktal då han framförde dessa nyheter i vår föreläsningssal under förmiddagen idag.

Vissa dagar löser sig visst allt och jag vet precis vem jag har att tacka för denna vindpust i rätt riktning. För dem av er som tror att såna här dagar dyker upp lite slupmässigt, sådär ibland här och där, kan ju komma och prata med mig. Jag vet bättre.